Grinolle.

(Bild från Google)
Jag är en grinunge idag. Är det hormoner som spökar eller är jag bara allmänt trött kanske? Känner mig som en ledsen bebis. Kanske Bebbe som visar genom mig att han saknar att höra sin pappas röst varje kväll.
Daniel ringde runt lunch och frågade om han skulle komma hem nästa vecka istället för i Oktober. Det hade varit hur wonderful som helst. Men samtidigt så känns det bättre att han tar den veckan hemma i Oktober så han får träffa sin son, även om jag gärna skulle ha han i sängen på natten redan på fredag. Man får stå ut helt enkelt. Det som inte dödar en gör en starkare (?).
Tydligen så finns det trådlöst bredband där dom bor, så dom skulle haft sig en bärbar dator där tycker jag. Känns inte som att jag vill skicka min på posten direkt, skulle ha vetat om det innan han for så hade han ju kunnat ta med min. Skitgrej.
Pappa har bytt bromsklossar på min bil nu idag föresten, och herregud så mycket tystare den går helt plötsligt. Inga störande skrapande ljud. Ett plus. (Spännande information)