Tisdan blev bättre tillslut ändå. Ida kom förbi, vi åkte och köpte massa gott (smörgåstårta, godis, ostkrokar...) och bänkade oss framför Idol. Lina kom också förbi. Allt det räddade nog min kväll där.
Och det som räddat resten av timmarna efter det; Daniel är hemma!!! Jag lever igen. Att man kan bli så beroende av en person för att må bra. Det är kärlek.
PUSS!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
åh vad kul att Daniel är hemma och du är gla :D
Hur går det med bebben i magen? Väntar med spänning!!
upp med hakan Joanna :)
Skicka en kommentar