osannolikt, men inte oväntat.

Exakt hur många gånger kan en person göra bort sig och fortfarande inta samma beteende gång efter gång? Har någon ett bra svar så snälla, ge mig det.
Det finns inte ens ord för hur arg jag känner mig. Det är så att kroppen skakar och jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, inte just nu, inte imorgon och inte heller längre fram i tiden.
Det är kanske jag som ger folk chans på chans på chans, någon gång ska man väl lära sig.
När jag flyttade hit så hade jag väl i bakhuvudet vad som skulle kunna inträffa, gång på gång på gång. Men jag åkte ändå hit med ett leende på läpparna, inte för att lämna allt det gamla bakom mig, men för att få lite nya intryck. Och eftersom det ändå blivit bättre än förr, ja, säg fem år sen, så kändes det ändå som att det skulle fungera, men icket. Något jag inte klarar av, är när du inte håller vad du lovar, och när du sårar människor och inte ens verkar ha någon förståelse och respekt för dem du gör detta mot. Förstår du inte att det inte räcker med att hålla dig i ett fåtal veckor? Förstår du inte att vi inte orkar gå omkring och vara oroliga för när det ska hända nästa gång? Förstå. När du gång på gång lovar så blir dessa löften mest bara tomma ord när de inte visar sig stämma. Man litar inte på löften längre, det känns som att dom inte är någonting värda från din sida, inte som att man är värd någonting själv heller.
Du tjatar på om att man ska uppskatta allt du gjort och lyckats med och att man ska vara tacksam över allt du kunnat sponsra med när det behövts. Det är klart man uppskattar och är tacksam för allt det, men i grund och botten så måste du ju också förstå att det inte är det detta handlar om. Det handlar om någonting annat. För mig handlar det mest om minnen, gamla minnen, det som verkligen nästlat sig fast i huvudet och som det finns klara bilder av i minnet. Dessa bilder vill jag gärna bara radera bort, men det är inte så lätt, och det blir inte lättare när det med jämna mellanrum dyker upp nya minnen som tar plats bredvid dom gamla och förstärker dess bild.
Vet inte ens om jag ska fortsätta ett sluta skriva. Det tar aldrig stopp, men samtidigt så.. ja.
Nu får det vara nog, en oviss framtid. Skål.